Aprilväder

 

Hans lilla kropp är varm och nyvaken. Det är morgon, vi stannar kvar i sängen vid fönstret och har just dragit upp rullgardinen. Våra blickar möts av snö som faller. Det luktar härligt där ute, det vet jag. Det luktar vår, blött gräs och av växter som väcks till liv. Jag lägger märke till hur isen på havet sakta luckras upp och jag hoppas att de isfiskare, som förra veckan satt där, nu har avslutat säsongen.

 

 

Jag ser hur Loas blick fastnar på de stora snöflingorna. Mina gör detsamma. Och jag känner hur gärna jag vill ge honom det enkla. Tid och ro att se det lilla och låta det lilla bli det stora. Snöflingor som faller. Blommor som slår ut. Solens skuggor eller tystnad tillsammans med en god vän.

 

Ord i April

 

Det har snart gått ett halvår sedan han kom. Det är fredag eftermiddag, han sover i vagnen, hon sover på soffan och allt känns plötsligt så självklart. Det var länge sedan jag kände ett sådant lugn i min kropp. Saker har en tid, under några år, varit stormiga men sakta faller de åter på plats. Jag rensar bland intrycken, väljer bort det som tar mer energi än det ger. En sak i taget. Det var ju så här det skulle kännas. Livet. Jag är en kreativ själ. Jag är en tänkare. Och jag är en görare med många drömmar, dåligt tålamod och stora resurser. Jag gillar myllret men längtar till skogen. Jag tycker om människor men stannar bara hos de som är sanna. Jag vet inte var jag vill komma med orden. Kanske mest säga hej och berätta för dig vem och vad du kommer att möta här. Om du tror att du gillar den här platsen så säger jag varmt välkommen till dig. <3