Det är nu

 

 

 

Det fanns en tid när allt gjorde ont, när allt kändes fel. Allt blev fel.

Det var just den här tiden på året då, den tid som är nu då nätterna ännu är ljusa och sommarens allra första blommor tackar för sig. Det finns ord, känslor och lukter från då som har etsat sig fast men annars minns jag inte längre så mycket.

Allt efter då har varit något annat. Någon annan. Meningarna har varit svåra och kontexten otydlig. Men var sak har sin tid. Och jag hoppas innerligt att nästa kapitel är tydligare i både sin essens och i sitt framförande. Och att nästa kapitel är nu. Jag tror det. Något säger mig det.

Det finns en sak kvar innan bladet kan vändas. Något som pyr, som funnits med från då, från den dagen. En enorm längtan. Den sista pusselbiten. Och första. Ett måste. Även om resan lärt mig att vara mer än att styra. Så måste jag nu styra.

Jag försöker lyssnar till min intuition. Den brukar hjälpa mig med valen. Men längtan är stark och det gör det till ett sådan tillfälle då jag lätt blandar ihop dem, min längtan och min intuition. Där finns inte nog med stillhet för att höra vad som är vad. Men jag vet vad som saknas. Jag ska berätta för dig senare.

Idag ligger jag på en filt på en gräsmatta vid havet och skriver. Det är till den här platsen jag flyr. En nyckelpiga landar på min arm som för att påminna mig om nuet. Och nuet är fint. Jag känner livet i mig. Havet där nere är kallt, jag hoppas att jag vågar ta ett dopp. Bara en sån sak liksom. Livet. I mig. Runt mig.

Det är nu.

Share on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestGoogle+

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *