I min studio

 

I sju månader har han hängt med mig som en liten apunge, dag och natt, överallt. Den fina första tiden, den tid då jag fått lära känna den lilla människa som vuxit i mig, han som sedan vuxit av den mat min kropp gett honom är en fantastisk tid. Ett mirakel. Men också bitvis en ganska krävande tid för min kreativ hjärna. Jag som fungerar bäst då jag får en ganska stor dos ensamtid har ibland känt mig kvävd. Kanske förstår du precis, eller så förstår du inte alls. Jag är glad att jag gett oss den tiden. Jag har tyckt om den. Men var sak har sin tid och nu kommer en ny tid.

Så igår, med gröt i den lilla ryggsäcken och pappa vid ratten åkte de alla tre en sväng och jag hade helt plötsligt en heldag i min ateljé, alldeles ensam. Skönt. Kosntigt. Men fint. Både för mig och för dem.

När de kom hem igen kunde hon inte hålla sig borta och vi delade lite tid här i ateljen, jag är glad att vi verkar dela det kreativa hon och jag. ❣

 

 

 

 

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestGoogle+

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *