Jag bara vet nu.

 

Som alltid på mornarna stannar vi kvar i sängen, hon drar upp rullgardinen och vi låter blickarna vandra ut. Himlen där ute ligger som ett bomullstäcke och över vårt hus flyger sjöfåglar in. Svanarna syns där vid vasskanten, dom måste frysa väldigt tänker vi.

Än har inga knoppar brustit här hos oss i norr men spänningen finns i luften och snart släpper det nog. Ni vet när allt har tvekat och suttit fast och sedan, tillslut, tar en väldig fart och en bara får följa med. Jag ser fram emot att bara få följa med, det är som att jag kämpat länge nog nu.

Vägen har verkligen inte varit rak.

Men nu kan jag andas igen och har två fina barn. På resan har jag fått lov att lära mig om livet och om mig själv. Vem var jag egentligen innan?

Jag är glad att jag då inte visste vad det skulle kräva av mig för då hade jag nog aldrig vågat hoppa på. Då hade jag tvekat precis som träden nu gör.

Och ändå tänker jag att jag vill ha fler barn. Människan, så himla kraftfull alltså.

Om vi förstår denna kraft som vi alla har inom oss så förstår vi också vikten av att vi faktiskt medvetet väljer vad vi vill göra av den. Det kan ju många gånger bli så galet. Fast, om vårt fokus ligger i vår egen maggropen istället för hos andra, kan det ju bli alldeles precis rätt.

Jag har det senaste haft tid att leka med magkänslan och att åter komma i kontakt med min intuition. Och visst är det häftigt när den finns med en. När tankarna får kliva åt sidan och en bara vet.

Jag bara vet nu.

Share on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestGoogle+

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *