Konsten och kreativitetens funktion.

 

Min chef brukar säga: Alla lika – olika – unika. Tänker att det är så. Att vi alla är så väldigt olika men ändå lika och samtidigt helt unika. Jag tror att det finns ett citat signerat Dalai Lama som lyder ungefär så här ”oavsett vilka åsikter vi har är vi alla lika på så vis att vi vill vara lyckliga och undvika lidande”.

 

 

Men ändå är vi ju så väldigt olika. Visst är det något vi märker av i relationer med andra, med varandra. Eller är det bara mitt känsliga jag? Nej, jag tror inte det. Jag läser mycket nu, om personlighetstyper, beteenden och diagnoser. Om utmattning, högkänslighet, överkänslighet och om att vara introvert i ett samhälle där det extroverta premieras. Och det är just där min konst får utrymme och min kreativitet kräver utrymme. Jag ska förklara lite längre ner.

 

 

I tidningen Family living för ett tag sedan fanns det en så fin mening, ”att få göra skillnad för andra människor genomsyrar allt”, jag tror det var hon som sa det. Och jag tänker att det är just det som gör att jag älskar mitt lärarjobb. Ni kanske har trott att jag bara jobbar med konsten, men nej så är inte fallet. Konsten och kreativiteten är mitt andingshål, det ställe där jag hämtar kraft och det ställe där jag får ro. Jag jobbar deltid med konsten men jag är också lärare. Jag har dubbla lärarexamen, lärare i förskolan och lärare i skolans tidigare år, alltså upp till klass fem och jag har en specialinriktning mot flerspårikghet med behörighet att undervisa i Svenska som andraspråk från ett år upp till SFI (Svenska för vuxna invandrare.) Nu jobbar jag i förskolan, med barn från världens alla hörn, barn som bär på erfarenheter som vi inte ens kan föreställa oss. Och vet ni jag älskar att vara en del av det, jag tycker det är så fint att kunna ge de här barnen en plats att vara trygg på. Att få möta deras föräldrar och ta hand om de små skatterna med största respekt och medmänsklighet, vilket kanske inte är en självklarhet när en flytt från krig. Jag älskar mitt jobb trots att jag blir så väldigt dränerad av det. Jag samspelar med de här små barnen på alla möjliga vis, så där som en måste göra när en inte delar samma verbala språk, jag är med dem och försöker förstå dem och ger mer av mig själv än vad jag ibland har att ge. Det kanske är dumt, men samtidigt så viktigt och det är helt omöjligt för mig att inte göra det. Jag tänker att det får vara så, att jobbet måste få dränera mig och jag tänker att det är värt det.

Det är just där och då mina kreativa uttryck och mitt konstnärliga skapande får så stor betydelse. För det är där jag finner min återhämtning. Och, jag tänker att det är allt det här som jag upplever i min vardag på jobbet som gör min konst så fylld av känslor och uttryck. Jag behöver alltså både och.

 

 

I konsten och det kreativa skapandet är jag alltid ensam, det är där jag får läka, det är där jag får andas, det är där jag får vila, det är där jag får vara med mig själv och det är där jag får lyssna till mitt hjärtas röst. Jag är er så evigt tacksam för det. Att ni uppskattar det jag gör. Att det finns flera av er som köper det jag gör, vilket faktiskt ger mig utrymme att fortsätta, ger mig utrymme att vara jag och ger mig utrymme att kunna vara en bra fröken till de små barnen. Jag är så tacksam för att ni låter min dröm få leva. Min dröm om ett liv i balans. Där jag får jobba deltid med konsten. Och jag kan bara sammanfatta det med att människan är människans glädje. Även om jag ofta blir helt galen på hur vissa människor fungerar. <3

Share on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestGoogle+

One Response to Konsten och kreativitetens funktion.

  • Anna, kloka fina Anna! Så glad att få känna en så hjärtlig, äkta och förståndig människa. Tänk vad du gör för de barnen du möter… tänker på bibelordet ”det du gjort mot en av mina minsta- det har du gjort för mig” .

    Kram!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *