Var sak har sin tid.

 

Klockan åtta kommer hon in till mig och Loa. Hon hälsar glatt god morgon och drar upp rullgardinen. Solens strålar hittar in och värmer sovrummet. Min blick vandrar ut genom fönstret och landar någonstans långt där borta i horisonten. Oftast har jag blicken och fokuset där borta, i framtiden. Jag trivs i tankar om framtid, i visioner och bland de där målen som finns i mitt inre.

Blicken framåt. Sällan i det förflutna. Inte så ofta här och nu även om jag blivit mycket bättre på det sedan mina barn kom. Det tackar jag dem för. Känslor av att vara här och nu gör gott.

Förr gjorde jag ofta verklighet av mina tankar. Det var enklare förr. Enklare att styra kosan mot det jag önskade, när jag bara hade mig själv att styra. Över natten kunde jag ha bokat en resa till ett varmt land, hoppat på en kurs eller skapat storslagna planer som fick livet att kännas i mig.

Försöker jag idag få livet i mig att kännas blir jag ofta frustrerad. Förmodligen för att det inte längre är så enkelt. För mig själv är det glasklart men kanske inte för de andra som påverkas av dem. Och det är inte längre ett alternativ att köra själv. Den tiden är förbi.

Som ett resultat av detta så består mina tankarna och visionerna nu för tiden oftare av känslor och förnimmelser än konkreta mål nerskrivna på ett papper. Och jag vet faktiskt inte om jag behöver storslagna planer längre. Ett fint här och nu räcker bra. Men än är jag inte riktigt där.

Där i horisonten vajar träden, mitt emellan krusar sig havet av morgonbrisen och här inne, här och nu, leker hon tittut med honom bakom en kudde i deras koja. Hennes favoritlek just nu är att bygga kojor till honom. Hon hämtat kuddar och filtar från husets alla hörn och han som inte kan krypa sitter glatt i dess mitt och skrattar.

Jag känner hur något i mig vill upplysa henne om att han snart kryper och att leken därmed kommer ta en annan vändning men hejdar mig. För så klart ska hon göra sina egna upptäckter och säkert kommer hon, som den stora snälla människan hon är, hitta ett sätt att leka med sin fina lillebror även då han kryper iväg och kanske mest förstör det hon skapar.

Var sak har sin tid. ♥

 

 

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestGoogle+

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *